Säg det med en sång

Regel: Det mesta i livet kan sägas med en sång
Undantag: ...det tycker inte mina barn som avskyr när jag sjunger...

När jag var liten och växte upp så fanns det inte så mycket jag kunde göra eftersom jag var så jsuk. Gick jag ut blev jag sjuk, gick jag hem till någon blev jag sjuk, ansträngde jag mig blev jag sjuk...En lätt utväg var att stanna hemma och titta på teve och just den perioden visades det ofta sång- och dansfilmer från Hollywood. Det där ögonblicket när alla plötsligt börjar dansa och sjunga blev för mig så magiskt. Jag tror att jag innerst inne har längtat efter att få se det hända i verkliga livet, åtminstone en gång.

I Irland brukade folk börja sjunga så och alla hängde på, de dansade till och med till sången i vissa fall. Mary Mack exempelvis, eller I am the Music Man.

Devon, en kompis till min dotter, berättade att hennes mamma också börjar sjunga när hon säger något speciellt ord, eller en speciell fras.

Jag hoppas att hon visar större uppskattning än mina barn gör när jag brister ut i sång :)

Och alla dessa deckare som nuförtiden citerar sånger (Rebus!!!), eller romaner för den delen (Nick Hornby!) - kanske längtar dessa författare också efter att få sjunga sångerna de lärt sig och älskar/hatar.

Min grundskoleklass och min gymnasieklass sjöng alltid när vi samlades, på klassresor, klassfester, Lucia, julfest, avslutning. Kerstin, min mellanstadiefröken, tryckte upp sångblad och senare gjorde vi nog det på egen hand även om jag har ett svagt minne av att Britt, vår lärare på gymnasiet, också hade ett sånghäfte.

Det är därför Evert Taube sjunger i min hjärna. Och hans sånger vill ut. Vare sig mina barn uppksattar det eller inte. jag tycker lite synd om dem ibland för ett liv utan memorerade sånger låter så tomt. Allt går ju inte att hitta på Internet.

Så, som första person är jag beredd att erkänna att jag är AS:are - Anonym Sångare. och jag vill inte sluta.