Arbetskompisar som vänner

Regel: Dina arbetskompisar behåller du så länge du behåller arbetet
Undantag: Om båda är överrens varar vänskapen

I veckan fick jag ett avskedsmejl från en gammal arbetskompis på Tranware i Dublin. Det är tre år sedan vi sist arbetade ihop och nu skickade han ett allmänt mejl eftersomn det var sista dagen på jobbet. För den som har använt sin arbetsmejl som personlig mejl är det ett måste, annars har man ingen mejladress som fungerar längre. Dessutom tipsade han om sitt Facebook-konto.

Och då slog det mig hur få arbetskompisar som jag har behållit kontakten med. Och ännu märkligare är att det är fler från Irland än från Sverige fastän arbetstiden i Irland relativt sett varit en bråkdel av den svenska arbetstiden.

Varför? I min adressbok har jag bara en riktig svensk arbetskompis, samt några adresser till arbetskompisar som jag kan höra av mig till med mycket ojämna mellanrum. Men, jag har flera irländska. Mystiskt. Men de som jag håller kontakten med trots att tiden går och jag flyttar och byter jobb - det är skolkompisar.

Lite sorgligt är det. "Jag tänker på dem ibland, all den kärlek jag aldrig vann, bara för att jag inte hann, och aldrig våga" låter sången av Peter Lundblad (han med Ta mig till havet). Lite omskrivet kan jag säga att jag tänker på dem ibland, de jag tillbringade orimligt mycket tid med men nu är bara borta. Som Magnus, Jan-Olov, Raina, Helena och de andra på Östgöten. Eller mina "motståndare" på Corren: Rooney inte minst. Men sedan är det andra jag kan se framför mig men glömt namnet på. Som alla från Tranås, utom Brita Lundblad, hennes namn sticker. Och de i Fagersta; Gunilla, Li och de andra. Och från Stockholm: Anders Axklo inte minst men också Danne och Peter.

Nåja, när jag började med Facebook upptäckte jag att för en gång skull var det det omvända, jag fick ett mejl från "Irre" som ville adda mig. Jag känner tre Irre max men vilken var detta. Naturligtvis, min gamla kompis från Gotland! Hon letade upp mig och jag blev jätteglad. Nu blir jag med jämna mellanrum utmanad till märkliga tävlingar där Irre för det mesta avgår som segrare.

Det är gott med vänner. Men gamla vänner har en speciell must och smak. Jag skulle kanske inte dra jämförelsen med vin men väl med ett Åkeröträd. Det tar tid innan frukten kommer men då blir den desto godare.

Mums.