Vikten av att ha en dysfunktionell familj

Regel: Det är roligare att umgås med trevliga människor
Undantag: När man bara umgås med trevliga människor och tar dem för givna

Jag hörde en författare påpeka att det bästa med att växa upp i en dysfunktionell familj vara att man aldrig behövde sakna något att skriva om. Det är så sant. Ibland när stämningen är lite stel någonstans brukar jag berätta om valda familjemedlemmar. En del har svårt att tro på det jag berättar, ändå tar jag inte fram de verkliga skeletten ur garderoben (då skulle partystämningen definitivt självdö och folk skulle skruva generat på sig för att sedan lämna).

Men det var först den här helgen som jag insåg en sak - att en sak som alltid gnagt i mig är folk som har en trevlig familj OCH en trevlig släkt och tillbringar all sin tid med sina trevliga släktingar...varför berör det mig så illa?

Och på påsksöndagen insåg jag, efter ett släktbesök där jag förgäves försökt försvara mig mot såväl lögner som halvsanningar, att jag visste svaret:

Vi med dysfunktionella familjer umgås en del av vårt liv med människor som inte egentligen tycker om oss. Sedan skaffar vi oss vänner vi kan vara trygga med, söker oss till arbetsplatser där vi uppskattas och tack vare det fungerar vi. Problemet uppstår när de från trevliga familjer gör likadant. Bara trevligt överallt och när de någon gång umgås med sådana som vi, så syns det hur de reagerar, hur de misstycker eller bedömer (fast de försöker låta bli) och det märks sedan också på att man aldrig riktigt tolereras. Visst, vi kan träffas på semestern men planera något tillsammans? Icke.

Man gör sig helt enkelt ovan vid det vanliga livet och lever i sin trevliga bubbla där sådana som jag nästan spräcker ballognen och därför försöker undvikas.

Men vi från dysfunktionella familjer ber om hjälp, ber om vanliga människor stöd. Du som har en trevlig familj- ta dig lite tid med andra sorters familjer. Umgås med dem! Ta en liten bit av bördan- du som har det så bra!

Hemgården - ett återbesök på Facebook

Regel: Studentkorridor är en pina som snabbt bör glömmas och städas bort ur minnet!
Undantag: När man 26 år senare påminns om det roliga som också hände där...

Hösten 1983 flyttade jag in på Hemgården på SVF. Jag var där för att gå Journalistlinjen och jag hade, jag är trots allt uppvuxen i småland, prickat för det billigaste alternativet: dubbelrum utan egen toalett och enkel standard. Dvs Hemgården.

Jag växte upp i en stor familj där vi först på senare år fick utrymme att vara ensamma så jag trodde att jag var förberedd men icke. Delar av livet skrämde mig på ett helt nytt sätt. Det var så många människor, så många krav, så mycket känslor och så jag där i mitten (som det kändes). En dag låg jag under sängen ihopkrupen i fosterställning med dörren låst (jag bodde själv då) medan en fd god vän arg bultade på dörren o krävde att jag skulle komma ut. Hon hade just fått den där goda känslan av att nu hade hon släppts i i vårt gäng, nu var hon en av oss och då passade hon på att ge sig på mig och, fick alla med sig. Mina goda vänner var plötsligt som ett gäng mobbare. Jag klarade inte omställningen utan försvann till den enda säkra platsen -mitt rum.

Just kraven var det jag mindes bäst. Kraven på att alltid vara snäll, alltid uppmärksam, alltid deltagande- och hur jag gång på gång gick i baklås. Men, så kom Facebook in i mitt liv och där, på en gruppsida för SVF hittade jag min gamle granne i Hemgården och så rullade det på. Snart är alla i Hemgården samlade på Facebook och nu kommer helt andra minnen.

Exempelvis har vi berättat om vad vi kommer ihåg om varandra och så kommer helt andra minnen fram. Vi hade ju så mycket roligt, så mycket fika - så mycket skratt. Vårpromenader i Stadsparken! Grön mat på St Patrick!

Och på sätt och vis ser vi nog hur de där gamla vänner blickar fram igen i de gamla stofilerna....

Och vart tog april vägen?

Regel: Månaderna fram till sommaren är låååånga
Undantag: När du blir överraskad av att de första fem dagarna i månaden bara rusade förbi - då blir månaden kort.

Jag inser att i morgon är det redan den sjunde april och ett 50-årskalas väntar. Och på torsdag fyller Lasse år (51), och på onsdag ska vi städa och på fredag ska vi eventuellt ut o åka och, och, och...plötsligt har april gjort världens tjuvstart och jag har bara inte hängt med.

Visst, jag har gjort ett och annat i april, föreläst, tolkat (jo, debut som tolk engelska-svenska- vilket är MYCKET enklare än ryska-svenska)och avslutat en ovanligt mångfacettera översättningskurs med tre delmoment. MEN jag har inte:
- röda kinder och små, små fräknar av första vårsolen
- inte provsmakat vårens nya glassorter
- inte plockat undan pulkor och skidor och vinterjackor
- inte plockat vårens första tussilago
- inte njutit av fågelsången

Istället har jag på min höjd nöjt konstaterat från bilfönstret att tranorna och svanarna är på plats igen. Att snön är borta. Att mina vårlökar nog ligger i ett hungrigt rådjurs mage.

Och:
- att fönstrena är skitiga
- att barnen ännu en vår växt ur oräkneliga kläder och skor

Den här påsken kommer lägligt. Nu ska jag vila mig ikapp goa vårkänslor.

Konsten att hålla föredrag

Regel: Om du är rolig blir det mer uthärdigt med föredrag
Undantag: Om du mumlar fram dina roligheter möjligen?

Jag som var så van att stå och hålla föredrag om allt möjligt upptäckte i går, när det var dags igen, att jag nog blivit lite ringrostig. Men väl på golvet med en publik framför mig så var det bara roligt.

Men visst tar det tid! Jag räknade med sju timmar på att förbereda anförandet, slipa på det, läsa om min uppsats som jag skulle tala om, sedan tillkom en timmes intervju med Eskilstuna-Kuriren samt tid för kommunikation om själva Deckardagen där jag medverkade. Åtta timmars arbete- 15 minuters föredrag, en helsida i lokaltidningen, ett inslag på Östnytt. Var det värt det?

Ja, för det är roligt att få chansen att berätta om sådant jag funderar på, läser om, och försöker att praktisera själv. Att jonglera mina tankar och funderingar- mina skämt (ja, jag var bara tvungen att få dem att skratta) och sedan - när allt är över befinna mig i en bubbla när jag egentligen inte vet något om vad som har hänt, hur det har fungerat. Sedan kom folk fram och talade och jag fick mycket uppskattning vilket var roligt.