Helg och - vila? Hallå!

Regel: När andra är lediga jobbar jag
Undantag: Ha!

Varje dag de senaste två veckorna har jag fått nya uppdrag varje dag. Ja, jag vet - som egen företagare så söker jag aktivt nya uppdrag och en hel del av tiden år åt till sådant som inte betalar sig direkt. Mitt eget fel, jag var inte belåten med vad jag hade utan ville söka lite svårare uppdrag.

Och nu börjar det betala sig, jag får in uppdrag men samtidigt ska jag göra mitt vanliga jobb, samtidigt ska jag klara av mina studier, samtidigt ska jag ta hand om mina barn, min man (inte minst!) och mitt hem. Jag måste börja prioritera eftersom det snart är jul eller så måste jag våga satsa och tro på en av mina nya uppdragsgivare.

Hm. Jag börjar se fram mot julen igen!!!!

Jag ska bara överleva till tisdag först när jag har min sista deadline. Aj då. Nytt uppdrag, ny deadline på onsdag. Överleva till onsdag! Sedan ska jag prioritera- göra en plan á la Jönssonligan.

Fredag hela veckan

Regel: Fredag får fram leendet på dina läppar
Undantag: När du redan i oktober börjar oroa dig för julen

Förra året var julen en katastrof för oss. Ingen var glad. Alla ville ha något de inte fick. Alla tog allting som sas för personligt. Det var klagomål på det som inte fanns på julbordet. Det var klagomål på jullåtarna jag spelade, på programmen vi såg på teve, på bristen på aktivitet.

Till slut var det bara inget roligt. Jag inser också att så går det när för många människor är instängda på alldeles för lite plats (vårt utrymme var då bara cirka 15 kvadratmeter) och dessutom med orealistiska förväntningar.

Och där satt jag, slut efter att ha städat och pyntat och handlat och lagat mat och slagit in julklappar i fyra dagar samtidigt som barnen var hemma från skolan och skulle sysselsättas för att inte orsaka mer städning.

Så nu, trots att det bara är oktober, sitter jag och tittar i broschyrer, följer skumma länkar på internet till alternativa julfiranden. Ålandsbåten? Varför inte? Åka bort! Ja! Presentfritt? Ja! Dansa runt granen i poolen på Kanarieöarna? Ja!

Jag har en vän som åkte bort den första julen efetr att hennes mamma dog, och sedan fler gånger. Jag förstår henne precis. Efter att min bror dog har det inte varit samma sak.

Kanske är det jag som är för känslig och inte min familj som är för okänslig. Jag vill kunna längta till jul. Trots allt var det enda tiden i min barndom som var något att komma ihåg. Hela huset städat. Dekorationerna. Granen. Maten. Presenterna. Programmen. Godiset. Öppnandet. Den varma brasan. De fina kläderna. Mamma som var lycklig.

Sedan var det det vanliga kaoset. Men julen fanns kvar som ett skydd, ett minne, något som gjorde livet uthärdligt och mer än uthärdligt - något att längta till, drömma om och verkligen låta sig omsvepas av. En sådan jul vill jag skapa för min familj. Och kan jag inte det - då är det lika bra att skita i det.

Frisk och svettig

Regel: När man är trött vill man bara sova
Undantag: När man inser sitt eget bästa...

I dag var jag på Friskis & Svettis igen. Det är tack vare Ulla jag kommer iväg, hon har tjatat i över ett år säkert men så kom jag iväg för två veckor sedan, missade förra men var tillbaka nu igen. jag började med medelpass eftersom det enkla passet var inställt och nu har jag fortsatt på den vägen.

Jo, jag är grymt okordinerad och armarna svänger inte alltid med, armhävningarna gör jag bakom en pelare så ingen ser när jag ger upp men jag är där och inom mig (i alla fall) ler jag nästan hela tiden och är så glad för att jag gör det.

Jag har alltid älskat att röra mig men under 22 år så fick jag alltid balansera det mot min ansträngningsutlösta astma. Nu är jag frisk sedan 17 år tillbaka och jag njuter så av att kunna röra mig. Ofta får jag dåligt samvete för att jag inte rör mig mer nu när jag kan.

Men på Friskis&Svettis är det på något sätt lagom och det passar mig bra.
och bonus- många är i min ålder och med min kondis och rörlighet (tips: de som måste ta stöd av pelarna när de balanserar på ett ben...)

Aj, nu måste jag vila ryggen ett tag. men lika glad för det är jag...

Förlösande tjejsnack

Regel: Tjejer ältar sina problem - löser dem inte
Undantag: 100% - detta är bara en manlig fördom :)

I dag hade jag ett gammalt hederligt långsnack med en tjekompis. Det gick fram och tillbaka men när det var slut så mådde vi båda bättre (tror jag).

Jag hade fått tips om hur jag skulle gå vidare och dessutom hade hag lärt mig att jag är inte ensam om vissa känslor som känns jobbiga att bära just för att jag har trott att jag varit ensam om dem.

Tjejsnack har bara vinnare med andra ord. Det är det som är så svårt med att vara gift och vilja kunna prata på samma sätt men det går ju inte. Får man inte prata färdigtså man kommer fram till något, får det inte gå i cirklar först x antal varv, så blir bara tankarna hängande i limbo.

Jag tror på att man ofta själv bär på en lösning på sina problem men att man behöver få självförtroende nog för att handla.

Back to the future...eller att minnas

Regel: När du stöter på en gammal bekant står minnet stilla och hackar
Undantag: När bekantingen kan ge dig en ledtråd...då vaknar hjärnan till liv

Alla har väl någon gång antingenv varit den som säger, eller råkat ut för någon som säger, "Hej, minns du mig?".og.
De blanka ögonen borde vara svar nog...
Jag brukar försöka presentera mig lite kryptiskt eftersom jag tror att jag ska vara ihågkommen men ibland känner jag mig som någon slkiskig stalker som tar kontakt med folk som absolut inte vill kännas vid att de har känt mig för sisådär 25 år sedan.

Men, och nu får Facebook snart köpa reklamplats här, på Facebook får man ju ledtrådar. Man ser åldern (ibland), vilka orter, skolor, andra vänner - och då känner man igen folk. Häromdagen hittade jag en som jag bodde vägg i vägg med i en studentkorridor och han (inte jag) kom ihåg en lång diskussion vi haft om intelligens.

Sakta men säkert kom den diskussionen tillbaka och jag upptäckter att jag höll med mitt 20-åriga jag än, och han höll med sitt 18-åriga jag :)

De flesta kommer ihåg min boxer, det är som om vi är ett i minnet och det är kanske boxern som gör att jag blir ihågkommen.

Det är roligt att träffa på folk och ganska kravlöst när man chattar lite och slänger sig med några m inns du. Men inom mig vaknade en längtan efter att än en gång sitta så där avslappnat och våga prata, våga testa idéer. Jag inser hur många människor omkring mig som är sköra på ett eller annat sätt och hur jag därför inte tar ut svängarna igen.

Höst betyder höststädning

Regel: När det blir oktober lugnar det ner sig och en ledig helg väntar oväntat
Undantag: När man har hus. Ostädad tomt? Javisst. Varsågod städa...

Egentligen var det inte ledigt i dag. Städdag i kyrkan. Städdag i lägenheten. Städdag i stugan. Uppgifter för min universitetskurs. Lite papperarbete för fiman. Men jag kände mig ledig. Jag började så fint med kaffe på sängen och så några timmar översättning varvat med Facebook. Så städade jag i storstugan, dammsög. Torkade. Plockade in leksaker från uteplatsen. Åt lunch.

Sedan tog jag en sväng ut på tomten. STORT MISSTAG.

Fyra timmar senare är jag tillbaka vid datorn. Mycket kvar att skriva. Min lediga kväll är helt borta. Men ute är det fint. Cyklarna står under tak. Skräpet är på ett ställe. Nedfallna äpplen är inplockade så rådjuren får lång näsa i natt. Min söderplockade säng är också under tak och bräderna som blivit blöta o sura står och torkar - under tak. Sommarleksaker står i sommarduschen. Solstolar borta. Gamla sönderregnade broschyrer ligger nu i soporna.

Känns så skönt! Det bor kanske en liten bonde i mig trots allt.

Kom an nu vinter!