Back to the future...eller att minnas

Regel: När du stöter på en gammal bekant står minnet stilla och hackar
Undantag: När bekantingen kan ge dig en ledtråd...då vaknar hjärnan till liv

Alla har väl någon gång antingenv varit den som säger, eller råkat ut för någon som säger, "Hej, minns du mig?".og.
De blanka ögonen borde vara svar nog...
Jag brukar försöka presentera mig lite kryptiskt eftersom jag tror att jag ska vara ihågkommen men ibland känner jag mig som någon slkiskig stalker som tar kontakt med folk som absolut inte vill kännas vid att de har känt mig för sisådär 25 år sedan.

Men, och nu får Facebook snart köpa reklamplats här, på Facebook får man ju ledtrådar. Man ser åldern (ibland), vilka orter, skolor, andra vänner - och då känner man igen folk. Häromdagen hittade jag en som jag bodde vägg i vägg med i en studentkorridor och han (inte jag) kom ihåg en lång diskussion vi haft om intelligens.

Sakta men säkert kom den diskussionen tillbaka och jag upptäckter att jag höll med mitt 20-åriga jag än, och han höll med sitt 18-åriga jag :)

De flesta kommer ihåg min boxer, det är som om vi är ett i minnet och det är kanske boxern som gör att jag blir ihågkommen.

Det är roligt att träffa på folk och ganska kravlöst när man chattar lite och slänger sig med några m inns du. Men inom mig vaknade en längtan efter att än en gång sitta så där avslappnat och våga prata, våga testa idéer. Jag inser hur många människor omkring mig som är sköra på ett eller annat sätt och hur jag därför inte tar ut svängarna igen.