Hur jularna blir kortare ju äldre man blir

Regel: barndomens jular var evighetslånga
Undantag: de man inte minns

Det borde inte förvåna mig men ändå - av alla jular jag var med om som barn så är det bara några jag minns. De står ut i minnet på grund av något som hände bara just den julen - som när vi fick fulla grannar på besök utklädda till tomtar, eller när jag hade skakat på paketen och hört redan innan julklappsutdelningen hur det sa klirr i mitt paket, eller när jag fick ett målarset som var för svårt, eller första julen min brors gravida flickvän kom på besök, eller julen när min brors kompis Peter (som sedan körde ihjäl sig) kom förbi med massor av choklad- han hade bara önskat sig choklad i julklapp det året och som han åt och fes!

Dessutom kommer jag ihåg julen när en annan morbror än min vanliga kom på besök.

Det enda som upprepade sig och som jag ändå kommer ihåg är paketen från mormor med lovikka-vantar och yllesockar.

Men framförallt kommer jag ihåg hur långsamt tiden gick och hur mycket som hanns med innan jag gick och la mig med paketen bredvid sängen för att jag skulle se mina nya saker nästa morgon.

Nu däremot - swisch sa det och så var julen över. Därför kanske kliar det i mina händer att ta ner julsakerna- i dag.

Bästa julsången

Regel: Vissa sånger för med sig julstämning som ett brev på posten
Undantag: Usla julsånger (Wham...)

Jag satt och pratade om jul med en tjej som inte firar jul. Vi satt vid ett julbord så det var ganska naturligt. Fast hon inte firade så hade även hon lite julpyssel uppe och hon njöt av julbelysningen överallt - adventsljusstakarna i fönstrena...och så av julmusik i affärerna. hennes favorit var O helga natt.

När hon sa det så hörde jag sången, sjungen av Håkan Hagegård, börja klinga i mitt inre och där och då så satte sig julen hos mig. Den har gjort motstånd i år, kanske för att jag haft det lite dystert på jobbet och en hel del ekonomiska bakslag - som sammanfallit med en del dyrbarheter som barnen behöver/förtjänar. Men där så kom jag i stämning.

När jag kom hem började jag slå in julklapparna som legat i en kasse - en del har legat där i en månad - oinslagna (har inge nyfikna barn lyckligtvis). Jag insåg att jag nog varit deppad en längre tid men jag insåg också hur härligt det är med jul. Vi har snö. Det är inte för kallt. Juleklapparna slås in, dörren stängs för näsan din - det är bara roligt.

Just det. Nu är julen rolig för mig.

God jul!

Fredag hela veckan

Regel: TV-program man inte riktigt uppskattar zappar man bort från
Undantag: När man är med på teveinspelningen

Jag fixade publikbiljetter åt min dotter i födelsedagspresent och en extra åt valfri kompis. Så vi åkte upp alla tre till Stockholm, tog oss till TV-huset, köade till insläppet och kom in till inspelningen av Fredag Hela Veckan, ett program som vi bara tittar på när Stargate Atlantis har reklampaus...

Vi fick lära oss att klappa och tjoa först och sedan började inspelningen. Lyckligtvis hamnade vi där man aldrig kom med på bild (fast våra bakhuvuden syntes) för det var en hel del skämt som jag inte ville skratta åt - beklämmande skämt. Och vad gör du då? Du sitter i en studio full med folk, med "kändisar" framför dig, med studiopersonal - och du vill inte belöna kränkande skämt eller uttalanden med ett skratt.

Tyvärr måste jag erkänna att ibland skrattar man med, fast man inte vill, och nästan alltid klappar man när de andra klappar - fast man inte borde.

Och vad påminner det mig om..? Och hur ska de som skriver veta att man inte uppskattar deras repliker? Och hur ska de veta hur de egentligen uppfattas- om ingen säger ifrån?

Med snön kommer humöret tillbaka

Regel: Dystert väder - dystert sinne
Undantag: ???

Det snöar igen och kanske är det det eller kanske är det bara att jag kommit ut på andra sidan av den mörka tunnel som min förkylning visade sig vara - nu ser jag framåt. Jag har fått nya idéer till uppsatser och undersökningar medan det fram till i går bara var som ett grått täcke framför mitt huvud.

Jag la märke till att min dotter var nästan lika tungsint som jag och då insåg jag, med Anna Wahlgrens visdomsord i bakhuvudet, att det var dags att skärpa till det yttre. Verka glad, verka positiv. Och jag gjorde så. Och det blev så.

Fast kanske berodde det mest på att förkylningen började gå tillbaka. Ändå tror jag att det är bättre att sprida lite glädje och göra lite gott, oavsett hur man mår. Amdra ska ju inte behöva lida av att jag mår taskigt. Det räcker med att jag själv känner av det :)

Jag har fundreat på hur det är att ha någon i sin närhet som kräver att man ska ta hänsyn till den personen, oavsett vad som händer - och vad händer sedan om inte en biorecebsion på teve om en ny film med just en sådan person. Anne Hathaway gör tydligen sitt livs roll som den självupptagna systern till den blivande bruden.

Perspektiv. Det handlar om perspektiv.