Fördelen med att vara sjuk som barn

Regel: Sjukdom gör att du missar saker
Undantag: Alternativanvändning av tiden

När jag var liten var jag ofta sjuk. Astma och allergi, allergisk astma, ansträngningsutlöst astma och kronisk astma - ja det säger sig själv att det alltid var något.
Istället för att vara ute och leka med de andra barnen satt jag hemma. Jag läste kopiöst. Mina syskons böcker (efter att min hylla var genomläst), andra, tredje och fjärde genomläsningen, mina föräldraras böcker, alla tidingar och så var det ju svartvita filmer på eftermiddagarna. Jag såg alla svenska pilsnerfilmer och kunde namnen på alla från Thor Modéen till Gudrun Brost, huskors blev på köpet en del av mitt ordförråd. Tutta Rolf var min favorit - jag sjöng med i hennes sånger i Vi som går bakvägen och andra lysande filmer.
Jag drömde om att alla skulle brista ut i sång och dansa på gatan som i en Fred Astaire.
Och jag grät, grät, grät när Lassie hoppade ut genom fönstret och bröt benet, men ändå linkade på.
Jag fick allmänbildning. Jag fick ordförråd. Jag fick näring åt min fantasi. Jag fick sällskap.
När jag läser i dag saknar jag den fysiska förmågan att ligga på mage och läsa. Jag saknar känslan av att ha tid att läsa och glädjen i att läsa om en bok. När jag ser en gammal film saknar jag ron att sitta kvar hela filmen.
Det känns som om jag hade eoner av tid som liten för tiden går långsamt när man har astma.
Nu, vuxen och frisk, har jag lika mycket tid men jag kan inte ge mig hän åt böcker och film -helt enkelt för att jag måste jobba, måste studera, måste skriva, måste faktagranska, måste korra, måste översätta.
Hade jag varit ett friskt barn skulle mina upplevelser av barndomen har varit så många att de troligen skulle ha flutit ihop. Nu minns jag dem nästan alla för de var så få. När vi byggde koja. När vi tog släden till Sockertoppen. När jag rymde och skulle livnära mig på harsyra.
Och jag minns alla dessa svartvita filmer. Jag minns alla dessa favoritböcker.
Jag fick med mig något gott trots allt.