söndag 27 september 2009

Vikten av att synas - bli uppvaktad

Regel: Det är roligt att få post
Undantag: När man beställt något man inte längre har råd med (och som man helt glömt bort dessutom)

Det sorgligaste minnet av alla kring pappas död var det som finns kvar än - hans saker. Garderob efter garderob, låda efter låda, skåp efter skåp hittade vi paket, de flest ouppackade och de flesta definitivt oanvända. Det var många premier för prenumerationer, det var också extraerbjudanden, som Ellos billiga skjortor som hängde på rad- oanvända. Det var påslakan, hushållsapparater. Och så var det tipsvinster, korsordsvinster.

Odh det sorgliga var att se hur han satt där och fyllde i sina uppgifter för att få premierna, för att beställa extraerbjudandena och sedan gå och hämta sina paket eller få dem i brevlådan. Det var den biten han älskade - paket behövde han ju inte så de kom in i ett skåp och när ett var fullt började han på nästa.

Det sorgliga är att det gällde inte bara honom. Jag har släktingar och vänner som kan berätta om precis samma sak. Detta samlande, dessa lådor på lådor på lådor. Och allt vad de har kostat! Och - till ingen glädje för sin mottagare.

När pappa fortfarande mådde bra så dök dessa saker ofta upp som kanske inte speciellt uppskattade presenter på födelsedagar eller till jul. De var bara saker han fått, inget specialinköpt för just mig, och därför skavde de nästan lite i mina skåp.

Nu skaver mitt arv ännu mer för jag kan inte använda död mans kryddställ eller död mans knivar utan att minnas och sörja pappa.

Om han ändå ägnat mer tid åt att skriva brev istället för att fylla i korsord och kuponger. Om han ägnat mer pengar åt att åka och hälsa på folk, ringa! Istället gick det åt Fyrklövern, Året Runt och alla dessa tidingar och postorderföretag.

Jag önskar att pappa hade fått dö lycklig i mitten av sin familj men han dog ensam i mitten av sina erbjudanden. Det är lätt att missa det som är viktigast i livet och allför lätt att fylla i en kupong istället för att ta kontakt med en levande människa.

fredag 18 september 2009

Hur man får tvättstugerutiner

Regel: Det som är smutsigt återfinns i tvättkorgen
Undantag: Finns för många undantag!!!

En vacker dag kommer alla i familjen att ha fostrats till full kunskap om hur tvätt fungerar. Det är komplicerat men här följer grundordningen.
1) Kläderna är rena eller smutsiga?
Svar: Ren - behåll på. Svar: Smutsig - gå till nummer två.
2) Kläderna är smutsiga - ta av dem.
3) Bär de smutsiga kläderna till tvättkorgen.
4) Tvätta kläderna i tvättmaskinen ihop med tvätt av samma kulör och samma tvättgrad.
5) Ta ut kläderna ur tvättmaskinen.
6) Torka kläderna.
7) Häng in kläderna i garderoben eller vik dem i lådan.

Det svåra verkar vara punkt ett och två. Längre verkar de flesta aldrig komma utan tvärtom det är där de stannar. Ett tips för den som velar på nummer ett - Fläckar=smuts!!! Lukt= smuts!!! Hål= soporna (ja, var ärlig! Blir de någonsin lagade?).
Punkt två däremot - det finns ingen brist på fantasi där! I garderoben, under sängen, under kudden (min sons strumpor sov där när de blev för skitiga för att vara på fötterna - av anledning jag fortfarande inte förstår. De kan också ligga i soffan, under soffan, inne i soffan...Ja nästan var som helst utom i tvättkorgen fär när allt där är tvättat saknar fortfarande kläder.

Ett lika stort mysterium som den försvunnan matchande strumpan...tills man går in i barnens rum och se, där ligger de smutsiga kläderna kvar i nätta högar!!!

Gissa om jag tvättade i går och i dag?

fredag 11 september 2009

Piggelunkens gurka

Regel: Igelkottar är populära besökare
Undantag: ...när man har hungriga barn

När vi först flyttade til Tranås bodde vi i ett område en bit utanför stan. Vi var nya i stan, kände inga och vi hade flyttat från lägenhet i ett höghus till egen villa med skog i närheten. Ganska snart hittade vår första vän hem till oss. Vi kallade honom (?) Piggelunken eftersom det var en igelkott.

Allt skull nog ha varit frid och fröjd om inte mamma råkat ut för en av sina depressioner. Mina bröder klarade sig, de gick till skolan men jag och min lillasyster fick vara hemma, dvs långt borta från mamma för att inte störa och också långt borta från mat.

En gång gick vi på järnvägen men gjorde misstaget att berätta det för mamma som låste in oss på rummet.

Ja jag vet, det låter som Den Illustrerade Mamman av Jacqueline Wilson!

Vi blev tillsagda att det var natt och vi skulle sova. Fast klockan var nog snarare elva.....

Och en kväll när Piggelunken kom på besök så såg mamma att gurkan hon lagt ut var borta. Hon la på sin mest snälla röst och frågade med honung i sin lena stämma:
- Har Lillan tagit Piggelunkens gurka?
Min syster lät lura sig och sa ja.
Sedan fick hon munnen skurad (!!!) av mamma.

Och sedan var det slut på maten för stackars lille Piggelunken.
Och för min syster med för den delen.

Därför är jag en förespråkare för skolmat.