Piggelunkens gurka

Regel: Igelkottar är populära besökare
Undantag: ...när man har hungriga barn

När vi först flyttade til Tranås bodde vi i ett område en bit utanför stan. Vi var nya i stan, kände inga och vi hade flyttat från lägenhet i ett höghus till egen villa med skog i närheten. Ganska snart hittade vår första vän hem till oss. Vi kallade honom (?) Piggelunken eftersom det var en igelkott.

Allt skull nog ha varit frid och fröjd om inte mamma råkat ut för en av sina depressioner. Mina bröder klarade sig, de gick till skolan men jag och min lillasyster fick vara hemma, dvs långt borta från mamma för att inte störa och också långt borta från mat.

En gång gick vi på järnvägen men gjorde misstaget att berätta det för mamma som låste in oss på rummet.

Ja jag vet, det låter som Den Illustrerade Mamman av Jacqueline Wilson!

Vi blev tillsagda att det var natt och vi skulle sova. Fast klockan var nog snarare elva.....

Och en kväll när Piggelunken kom på besök så såg mamma att gurkan hon lagt ut var borta. Hon la på sin mest snälla röst och frågade med honung i sin lena stämma:
- Har Lillan tagit Piggelunkens gurka?
Min syster lät lura sig och sa ja.
Sedan fick hon munnen skurad (!!!) av mamma.

Och sedan var det slut på maten för stackars lille Piggelunken.
Och för min syster med för den delen.

Därför är jag en förespråkare för skolmat.