Vikten av att synas - bli uppvaktad

Regel: Det är roligt att få post
Undantag: När man beställt något man inte längre har råd med (och som man helt glömt bort dessutom)

Det sorgligaste minnet av alla kring pappas död var det som finns kvar än - hans saker. Garderob efter garderob, låda efter låda, skåp efter skåp hittade vi paket, de flest ouppackade och de flesta definitivt oanvända. Det var många premier för prenumerationer, det var också extraerbjudanden, som Ellos billiga skjortor som hängde på rad- oanvända. Det var påslakan, hushållsapparater. Och så var det tipsvinster, korsordsvinster.

Odh det sorgliga var att se hur han satt där och fyllde i sina uppgifter för att få premierna, för att beställa extraerbjudandena och sedan gå och hämta sina paket eller få dem i brevlådan. Det var den biten han älskade - paket behövde han ju inte så de kom in i ett skåp och när ett var fullt började han på nästa.

Det sorgliga är att det gällde inte bara honom. Jag har släktingar och vänner som kan berätta om precis samma sak. Detta samlande, dessa lådor på lådor på lådor. Och allt vad de har kostat! Och - till ingen glädje för sin mottagare.

När pappa fortfarande mådde bra så dök dessa saker ofta upp som kanske inte speciellt uppskattade presenter på födelsedagar eller till jul. De var bara saker han fått, inget specialinköpt för just mig, och därför skavde de nästan lite i mina skåp.

Nu skaver mitt arv ännu mer för jag kan inte använda död mans kryddställ eller död mans knivar utan att minnas och sörja pappa.

Om han ändå ägnat mer tid åt att skriva brev istället för att fylla i korsord och kuponger. Om han ägnat mer pengar åt att åka och hälsa på folk, ringa! Istället gick det åt Fyrklövern, Året Runt och alla dessa tidingar och postorderföretag.

Jag önskar att pappa hade fått dö lycklig i mitten av sin familj men han dog ensam i mitten av sina erbjudanden. Det är lätt att missa det som är viktigast i livet och allför lätt att fylla i en kupong istället för att ta kontakt med en levande människa.