Konsten att fylla 50

Det kändes så viktigt att fira 50-årsdagen, kanske delvis för att världen omkring gör mig mindre och mindre och mer och mer obetydlig ju längre åren går. Så jag firade 50 med en stor fest där lika många tackade nej som de som faktiskt kom. Och de som kom, ja de gjorde dagen fantastisk. Jag fick faktiskt göra sådant jag tycker om, äta rolig mat, prata och leka- och jag hade orkat mycket längre än mina gäster. Men sedan kom ett efteråt. Sedan kom svärfars sjukdom och död. Bouppteckning. Ordna begravning. Sälja hus. Hantera sorgen hos barnen och min man och min egen sorg. Samtidigt upplevde jag en hård press från någon som med sin utbildning och med sitt yrke borde veta bättre. Och på jobbet blev tempot heltokigt. Vänner flyttade. Min dotter flyttade utomlands. Denna ensamhet. Så svår. Så tung. Ja, jag firade mina första 50 men hade jag vetat vad som väntade hade jag nog inte orkat.