Regel: I efterhand känns tonåren som en hemsk period
Undantag: När man kommer i håg den där speciella känslan av att vara den som hela jorden snurrar runt, som försvinner när man lämnar tonåren (för en del i alla fall)
Jag har just fått min tredje tonåring men jorden har inte börjat bäva under mina fötter än. Helt klart är det därför skillnad på killar och tjejer. Min dotter är lite som jag känns mig själv, fast betydligt mer social med sin familj (kanske för att hennes familj är en annan än min var...).
Men vissa saker är sig lik: den totala oförmågan att städa exempelvis. Visst, det HAR hänt att hon har städat och gjort rubbet men det vanliga är att jag tröttnat och burit alla skitiga kläder till tvätten, hängt upp alla rena kläder på galvar, staplat alla böcker i en hög osv. Med pojkarna handlar det mest om att plocka upp godispapper, sopa upp grus och sätta tillbaka skivorna i fodralen...De har färra småsaker och därför (kanske) mindre stökigt.
Jag kallar det för bo-in-sig. Att ha alla saker där i lyan och göra det mysigt och praktiskt. Varför gå upp och slänga pappret i papperskorgen när man bara kan släppa det rakt ner.
En total oförmåga att se vad andra ser=tonåren. För mamma ser stöket.
lördag 21 mars 2009
tisdag 17 mars 2009
Lyckan att sjunga Singstar
Regel: Är man inte glad så blir man - när Singstar finns med i ekvationen
Undantag: När den röda micken är trasig...
Jag upptäckte Singstar 2005 när jag var med om att testa den svenska versionen och sedan dess har skivsamlingen växt hemma hos oss. Min dotter har lusat ner minneskortet med alla sina rekord :) men jag är inte sur för det (eller?).
Nu har tyvärr Sony slutat att testa de svenska versionerna så det förekommer både avklippta ord, konstiga avstavningar och felaktiga ord i sångtexterna. Suck. Vem sjunger:
Ik- väll?
Jag bara undrar. I-kväll ska det ju vara!!!! Sony, ta ert ansvar för svenska språket, granska först- släpp sedan!
Ahhh, annars var gårdagkvällen underbar (när jag inte ryckte till av språkfelen alltså) och vi satt ett gäng på nio personer och tävlade i Singstar. Vi sjöng nog allaihopa hela tiden så det var en härlig stämning med svensk pop och svensk schlager. Fast, det tar tid och man hinner inte sjunga färdigt känns det som. Nästan roligare är det att bara sitta två och sjunga till alla favoriter, byta skiva när ingen av sångerna på skivan passar exempelvis.
Nu är tyvärr vår röda mick trasig, fyra års slit med många barn iblandade har krävt sitt första offer (om jag inte räknar två handkontroller som har fått skrotas). Så, man kan sjunga själv. Eller vänta tills Annica tar med sina mikrofoner. Eller, köpa nya.
Men visst är det märkligt, så många minnen, så många tankar, så mycket glädje - bara för att man sjunger.
Så, tack Sony. Allt är förlåtet.
Undantag: När den röda micken är trasig...
Jag upptäckte Singstar 2005 när jag var med om att testa den svenska versionen och sedan dess har skivsamlingen växt hemma hos oss. Min dotter har lusat ner minneskortet med alla sina rekord :) men jag är inte sur för det (eller?).
Nu har tyvärr Sony slutat att testa de svenska versionerna så det förekommer både avklippta ord, konstiga avstavningar och felaktiga ord i sångtexterna. Suck. Vem sjunger:
Ik- väll?
Jag bara undrar. I-kväll ska det ju vara!!!! Sony, ta ert ansvar för svenska språket, granska först- släpp sedan!
Ahhh, annars var gårdagkvällen underbar (när jag inte ryckte till av språkfelen alltså) och vi satt ett gäng på nio personer och tävlade i Singstar. Vi sjöng nog allaihopa hela tiden så det var en härlig stämning med svensk pop och svensk schlager. Fast, det tar tid och man hinner inte sjunga färdigt känns det som. Nästan roligare är det att bara sitta två och sjunga till alla favoriter, byta skiva när ingen av sångerna på skivan passar exempelvis.
Nu är tyvärr vår röda mick trasig, fyra års slit med många barn iblandade har krävt sitt första offer (om jag inte räknar två handkontroller som har fått skrotas). Så, man kan sjunga själv. Eller vänta tills Annica tar med sina mikrofoner. Eller, köpa nya.
Men visst är det märkligt, så många minnen, så många tankar, så mycket glädje - bara för att man sjunger.
Så, tack Sony. Allt är förlåtet.
måndag 16 mars 2009
Det blev en pojke
Regel: Barnmorskan ger ett förlossningsdatum och alla tror att barnen ska komma som senast den dagen...
Undantag: Den som har vett att räkna själv
Det finns bäst-före-datum. De anger när mjölken är garanterat drickbar men som alla vet, vid förvaring i rätt temperatur går mjölken att dricka senare än det datumet.
Ungefär samma sak är det med graviditeter. Barnmorskan ger ett bäst-före-datum för förlossningen och sedan går de blivande föräldrarna (och alla deras vänner) och sneglar i almanackan (först) och mot klockan (sedan) och blir oroliga.
Som en klok person sa en gång: det är inte känt att de någonsin blir kvar därinne....
Så då blir det ibland som min kompis Anna. Dagarna går efter DATUMET. Vännerna ringer. Minsta avsteg från rutinen och alla tror att NU, NU, NU har det startat. Men det har det inte. Ungen är av hållbart slag och låter vänta på sig tills en dag.
Typ, i går söndag. Grattis Anna och Peter!
Undantag: Den som har vett att räkna själv
Det finns bäst-före-datum. De anger när mjölken är garanterat drickbar men som alla vet, vid förvaring i rätt temperatur går mjölken att dricka senare än det datumet.
Ungefär samma sak är det med graviditeter. Barnmorskan ger ett bäst-före-datum för förlossningen och sedan går de blivande föräldrarna (och alla deras vänner) och sneglar i almanackan (först) och mot klockan (sedan) och blir oroliga.
Som en klok person sa en gång: det är inte känt att de någonsin blir kvar därinne....
Så då blir det ibland som min kompis Anna. Dagarna går efter DATUMET. Vännerna ringer. Minsta avsteg från rutinen och alla tror att NU, NU, NU har det startat. Men det har det inte. Ungen är av hållbart slag och låter vänta på sig tills en dag.
Typ, i går söndag. Grattis Anna och Peter!
lördag 7 mars 2009
Melodifestival och andra chansen i verkliga livet
Regel: Så länge tävlingen pågår har du en chans
Undantag: Andra chansen?
I kväll är det dags igen. Andra chansen. Ja tävlingen där de som blivit utslagna får visa sig en gång till och försöka vinna publiken en andra gång. Och det finns bara en vinnare (och så internationella ansiktslösa juryns bidrag förstås).
Jag har så många gånger varit med om samma sak.Utgallrad i första omgången med med min ansökan ändå i högen av de som kvalificerade sig till en genomläsning. Och så har något hänt. Min bunt har fått en andra chans och vid fyra tillfällen har jag därför kommit till final och vunnit en plats i glansljuset...bara för att senare få lämna.
Första gången var ett vik på en sportredaktion på en tidning där jag sökt lokalredaktörstjänst. En sportjournalist skadade armen och de behöve en ersättare omedelbums. Tittade i högen med de som inte fått lokalredaktörsjobbet och där fanns jag. De ringde. Jag sa ja och flyttade till Linköping nästa dag. Jag fick så småningom fast jobb på sporten och sa upp mig själv fyra år senare.
Nästa gång- en lokalradiostation. En annnan tjej fick jobbet men hon kunde inte börja förrän tre månader senare. Jag var arbetslös och blev erbjuden att vicka för henne tills hon kunde börja. Det gjorde jag och sedan fick jag fortsätta efteråt med diverse sommarvikariat, valvikariat - tills jag fick ett annat jobb och lämnade.
Så var det fast jobb igen- jag kom inte ens till intervju och hade precis fått tillbaka min ansökan med ett "nej tack"...tills hon som fick det plötsligt sa att hon ångrat sig. Då ringde telefonen. Där sa jag upp mig efter min barnledighet när jag isste att en ny barnledighet väntade samt att de på jobbet visade noll vilja att låta mig jobba flexibelt.
Och så sist, 1997, när tjejen inte dök första dagen. De kontrollringde och det visade sig att hon trots signerat kontrakt hade valt ett jobb på Gotland istället för Eskilstuna. Telefonen ringde och jag var där samma dag för snabbintervju. Jag blev kvar i fyra månader.
Så, andra chansen för en bara ett stycke på vägen. Inte hela vägen. Sinatras My Way visar en annan väg.
Undantag: Andra chansen?
I kväll är det dags igen. Andra chansen. Ja tävlingen där de som blivit utslagna får visa sig en gång till och försöka vinna publiken en andra gång. Och det finns bara en vinnare (och så internationella ansiktslösa juryns bidrag förstås).
Jag har så många gånger varit med om samma sak.Utgallrad i första omgången med med min ansökan ändå i högen av de som kvalificerade sig till en genomläsning. Och så har något hänt. Min bunt har fått en andra chans och vid fyra tillfällen har jag därför kommit till final och vunnit en plats i glansljuset...bara för att senare få lämna.
Första gången var ett vik på en sportredaktion på en tidning där jag sökt lokalredaktörstjänst. En sportjournalist skadade armen och de behöve en ersättare omedelbums. Tittade i högen med de som inte fått lokalredaktörsjobbet och där fanns jag. De ringde. Jag sa ja och flyttade till Linköping nästa dag. Jag fick så småningom fast jobb på sporten och sa upp mig själv fyra år senare.
Nästa gång- en lokalradiostation. En annnan tjej fick jobbet men hon kunde inte börja förrän tre månader senare. Jag var arbetslös och blev erbjuden att vicka för henne tills hon kunde börja. Det gjorde jag och sedan fick jag fortsätta efteråt med diverse sommarvikariat, valvikariat - tills jag fick ett annat jobb och lämnade.
Så var det fast jobb igen- jag kom inte ens till intervju och hade precis fått tillbaka min ansökan med ett "nej tack"...tills hon som fick det plötsligt sa att hon ångrat sig. Då ringde telefonen. Där sa jag upp mig efter min barnledighet när jag isste att en ny barnledighet väntade samt att de på jobbet visade noll vilja att låta mig jobba flexibelt.
Och så sist, 1997, när tjejen inte dök första dagen. De kontrollringde och det visade sig att hon trots signerat kontrakt hade valt ett jobb på Gotland istället för Eskilstuna. Telefonen ringde och jag var där samma dag för snabbintervju. Jag blev kvar i fyra månader.
Så, andra chansen för en bara ett stycke på vägen. Inte hela vägen. Sinatras My Way visar en annan väg.
fredag 6 mars 2009
Fredag har en egen rytm
Regel: Veckan har sju dagar
Undantag: Om man stressar förvandlas de till en grå massa
Var dag har nog av sin egen plåga. Låt inte solen gå ner över din vrede.
Så sant!
jag lärde mig när barnen var små att inte se för långt fram. Om jag överlever den här timmen...kom jag på mig själv att tänka och sedan planera en timme i taget. Var de helt gnälliga men det var för tidigt för att lägga dem så åkte vi och handlade. Eller badade! Eller lagade mat eller bakade.
Började de att bråka så städade vi!
Och så gick en timme tills det (äntligen) var dags för läggdags. Så överlevde jag småbarnsåren och lärde mig samtidigt att när man lyssnar till sin egen kropp (och ens barns små kroppar) så anpassar man sig till omständigheterna samtidigt som man får allt gjort som man behövde för tro det eller ej, det var städat hemma, det fanns mat hemma, vi bakade och lagade mat - jag gjorde till och med egen barnmat! Och vi hade tid för vänner. (ja, det var i Internets barndom...).
Jag var nästan aldrig sjuk. de var nästan aldrig sjuka. Vi var hängiga ibland men då tog vi det lugnare. Mycket fungerade det för att vi inte hade teve men jag längtade efter att få se videofilmer så en gång lånade vi en teve bara för att se gamla filmer.
Och jag lärde mig att ge varje dag en egen prägel. Fredag var städa. Innan jag fick barn var det då jag ibland bonade golvet, jag tvättade och rengjorde fläkten och ugnen, jag sorterade om böckerna i bokhyllan efter författare eller efter ämne och så vidare. jag vädrade, tvättade och gjorde fint för helgen.
I dag jobbar jag på fredagarna och jag jobbar dessutom dagpass så fredag har tappat sin städprägel (jag brukade jobba fredagkväll och börja klockan två). och tro det eller ej, jag saknar det. Nu blir det städa först på lördag vilket betyder att man sitter i ett vardagsrum som ser ut som Jerusalems förstörelse (som mamma brukade säga) på fredagkvällen men lördagkvällen blir i alla fall städad och fin :)
Undantag: Om man stressar förvandlas de till en grå massa
Var dag har nog av sin egen plåga. Låt inte solen gå ner över din vrede.
Så sant!
jag lärde mig när barnen var små att inte se för långt fram. Om jag överlever den här timmen...kom jag på mig själv att tänka och sedan planera en timme i taget. Var de helt gnälliga men det var för tidigt för att lägga dem så åkte vi och handlade. Eller badade! Eller lagade mat eller bakade.
Började de att bråka så städade vi!
Och så gick en timme tills det (äntligen) var dags för läggdags. Så överlevde jag småbarnsåren och lärde mig samtidigt att när man lyssnar till sin egen kropp (och ens barns små kroppar) så anpassar man sig till omständigheterna samtidigt som man får allt gjort som man behövde för tro det eller ej, det var städat hemma, det fanns mat hemma, vi bakade och lagade mat - jag gjorde till och med egen barnmat! Och vi hade tid för vänner. (ja, det var i Internets barndom...).
Jag var nästan aldrig sjuk. de var nästan aldrig sjuka. Vi var hängiga ibland men då tog vi det lugnare. Mycket fungerade det för att vi inte hade teve men jag längtade efter att få se videofilmer så en gång lånade vi en teve bara för att se gamla filmer.
Och jag lärde mig att ge varje dag en egen prägel. Fredag var städa. Innan jag fick barn var det då jag ibland bonade golvet, jag tvättade och rengjorde fläkten och ugnen, jag sorterade om böckerna i bokhyllan efter författare eller efter ämne och så vidare. jag vädrade, tvättade och gjorde fint för helgen.
I dag jobbar jag på fredagarna och jag jobbar dessutom dagpass så fredag har tappat sin städprägel (jag brukade jobba fredagkväll och börja klockan två). och tro det eller ej, jag saknar det. Nu blir det städa först på lördag vilket betyder att man sitter i ett vardagsrum som ser ut som Jerusalems förstörelse (som mamma brukade säga) på fredagkvällen men lördagkvällen blir i alla fall städad och fin :)
Gör boknördtestet du med!
object classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://fpdownload.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=8,0,0,0" width="320" height="372" id="blog" align="middle">http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/blog.swf?p=1,1,5,2,4,2,1,77,Katarina" />http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/blog.swf?p=1,1,5,2,4,2,1,77,Katarina" quality="high" bgcolor="#ffffff" width="320" height="372" name="blog" align="middle" allowScriptAccess="sameDomain" type="application/x-shockwave-flash" pluginspage="
torsdag 5 mars 2009
Madeleinekakan (igen)
Regel: Du behöver inte läsa Proust för att bli influerad av honom
Undantag: Alzheimer kanske fungerar som ett undantag?
Han tog ett bett av Madeleinekakan och minnena av hans barndom bröt plötsligt fram, som om en väldig dammvägg hade brustit. Så lärde vi oss på gymnaiset om Marcel Proust och hans sju böcker i serien På spaning efter den tid som flytt.
Och gång på gång händer detta. Någon säger något, påminner mig om något och så helt plötsligt kommer minnet tillbaka. En diskussion jag hade, en dikt jag skrev, en roman jag skrev - i det här fallet skedde alltihop på SVF och nu när jag fått kontakt med folk igen via Facebook så träffar jag gamla vänner som plötsligt drar upp sådant jag hade glömt.
Jag som alltid sett mig själv som grå, trist och ganska jobbig upptäcker att folk kommer ihåg helt andra delar av mig. (De kanske i och för sig kommer ihåg det gråa, trista, jobbiga men då vill de knappast ha kontakt med mig)
För mig har det hjälpt till att få en mycket bredare bild av min uppväxt, kanske speciellt min tonårstid och fram till 25. Som när min kompis Kicki sa att jag alltid kunde allt i skolan. Så såg ju inte jag det. Eller när Johan på SVF påminde mig om den evighetslånga diskussionen, där jag drog in min boxer som stöd, och jag insåg att jag vågade både uttrycka och stå för en åsikt på den tiden.
Madeleinekakor är bra. Inte minst för självförtroendet!
Undantag: Alzheimer kanske fungerar som ett undantag?
Han tog ett bett av Madeleinekakan och minnena av hans barndom bröt plötsligt fram, som om en väldig dammvägg hade brustit. Så lärde vi oss på gymnaiset om Marcel Proust och hans sju böcker i serien På spaning efter den tid som flytt.
Och gång på gång händer detta. Någon säger något, påminner mig om något och så helt plötsligt kommer minnet tillbaka. En diskussion jag hade, en dikt jag skrev, en roman jag skrev - i det här fallet skedde alltihop på SVF och nu när jag fått kontakt med folk igen via Facebook så träffar jag gamla vänner som plötsligt drar upp sådant jag hade glömt.
Jag som alltid sett mig själv som grå, trist och ganska jobbig upptäcker att folk kommer ihåg helt andra delar av mig. (De kanske i och för sig kommer ihåg det gråa, trista, jobbiga men då vill de knappast ha kontakt med mig)
För mig har det hjälpt till att få en mycket bredare bild av min uppväxt, kanske speciellt min tonårstid och fram till 25. Som när min kompis Kicki sa att jag alltid kunde allt i skolan. Så såg ju inte jag det. Eller när Johan på SVF påminde mig om den evighetslånga diskussionen, där jag drog in min boxer som stöd, och jag insåg att jag vågade både uttrycka och stå för en åsikt på den tiden.
Madeleinekakor är bra. Inte minst för självförtroendet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
