Lyckan att sjunga Singstar

Regel: Är man inte glad så blir man - när Singstar finns med i ekvationen
Undantag: När den röda micken är trasig...

Jag upptäckte Singstar 2005 när jag var med om att testa den svenska versionen och sedan dess har skivsamlingen växt hemma hos oss. Min dotter har lusat ner minneskortet med alla sina rekord :) men jag är inte sur för det (eller?).

Nu har tyvärr Sony slutat att testa de svenska versionerna så det förekommer både avklippta ord, konstiga avstavningar och felaktiga ord i sångtexterna. Suck. Vem sjunger:

Ik- väll?

Jag bara undrar. I-kväll ska det ju vara!!!! Sony, ta ert ansvar för svenska språket, granska först- släpp sedan!

Ahhh, annars var gårdagkvällen underbar (när jag inte ryckte till av språkfelen alltså) och vi satt ett gäng på nio personer och tävlade i Singstar. Vi sjöng nog allaihopa hela tiden så det var en härlig stämning med svensk pop och svensk schlager. Fast, det tar tid och man hinner inte sjunga färdigt känns det som. Nästan roligare är det att bara sitta två och sjunga till alla favoriter, byta skiva när ingen av sångerna på skivan passar exempelvis.

Nu är tyvärr vår röda mick trasig, fyra års slit med många barn iblandade har krävt sitt första offer (om jag inte räknar två handkontroller som har fått skrotas). Så, man kan sjunga själv. Eller vänta tills Annica tar med sina mikrofoner. Eller, köpa nya.

Men visst är det märkligt, så många minnen, så många tankar, så mycket glädje - bara för att man sjunger.

Så, tack Sony. Allt är förlåtet.