Fredag hela veckan

Regel: Fredag får fram leendet på dina läppar
Undantag: När du redan i oktober börjar oroa dig för julen

Förra året var julen en katastrof för oss. Ingen var glad. Alla ville ha något de inte fick. Alla tog allting som sas för personligt. Det var klagomål på det som inte fanns på julbordet. Det var klagomål på jullåtarna jag spelade, på programmen vi såg på teve, på bristen på aktivitet.

Till slut var det bara inget roligt. Jag inser också att så går det när för många människor är instängda på alldeles för lite plats (vårt utrymme var då bara cirka 15 kvadratmeter) och dessutom med orealistiska förväntningar.

Och där satt jag, slut efter att ha städat och pyntat och handlat och lagat mat och slagit in julklappar i fyra dagar samtidigt som barnen var hemma från skolan och skulle sysselsättas för att inte orsaka mer städning.

Så nu, trots att det bara är oktober, sitter jag och tittar i broschyrer, följer skumma länkar på internet till alternativa julfiranden. Ålandsbåten? Varför inte? Åka bort! Ja! Presentfritt? Ja! Dansa runt granen i poolen på Kanarieöarna? Ja!

Jag har en vän som åkte bort den första julen efetr att hennes mamma dog, och sedan fler gånger. Jag förstår henne precis. Efter att min bror dog har det inte varit samma sak.

Kanske är det jag som är för känslig och inte min familj som är för okänslig. Jag vill kunna längta till jul. Trots allt var det enda tiden i min barndom som var något att komma ihåg. Hela huset städat. Dekorationerna. Granen. Maten. Presenterna. Programmen. Godiset. Öppnandet. Den varma brasan. De fina kläderna. Mamma som var lycklig.

Sedan var det det vanliga kaoset. Men julen fanns kvar som ett skydd, ett minne, något som gjorde livet uthärdligt och mer än uthärdligt - något att längta till, drömma om och verkligen låta sig omsvepas av. En sådan jul vill jag skapa för min familj. Och kan jag inte det - då är det lika bra att skita i det.