Och vart tog april vägen?

Regel: Månaderna fram till sommaren är låååånga
Undantag: När du blir överraskad av att de första fem dagarna i månaden bara rusade förbi - då blir månaden kort.

Jag inser att i morgon är det redan den sjunde april och ett 50-årskalas väntar. Och på torsdag fyller Lasse år (51), och på onsdag ska vi städa och på fredag ska vi eventuellt ut o åka och, och, och...plötsligt har april gjort världens tjuvstart och jag har bara inte hängt med.

Visst, jag har gjort ett och annat i april, föreläst, tolkat (jo, debut som tolk engelska-svenska- vilket är MYCKET enklare än ryska-svenska)och avslutat en ovanligt mångfacettera översättningskurs med tre delmoment. MEN jag har inte:
- röda kinder och små, små fräknar av första vårsolen
- inte provsmakat vårens nya glassorter
- inte plockat undan pulkor och skidor och vinterjackor
- inte plockat vårens första tussilago
- inte njutit av fågelsången

Istället har jag på min höjd nöjt konstaterat från bilfönstret att tranorna och svanarna är på plats igen. Att snön är borta. Att mina vårlökar nog ligger i ett hungrigt rådjurs mage.

Och:
- att fönstrena är skitiga
- att barnen ännu en vår växt ur oräkneliga kläder och skor

Den här påsken kommer lägligt. Nu ska jag vila mig ikapp goa vårkänslor.