Roliga skämt, eller...

Regel: Skämt som var roliga när jag var barn är inte roliga när mina barn drar dem
Undantag: De som inte innehåller pinsamma sexanspelningar eller kiss- och bajshumor. Där kan man skratta än...

En favoritsysselsättning när jag var barn var att berätta historier. Vi hade ju inte så mycket teve på den tiden och inte heller så mycket annat. Klapp och Klang höll ju bara på en viss tid och resten på radion var en helt annan sak.

Historierna berättades hemma, i skolan, på gatan, i brev och inte minst på klassens timme. De skrevs ner i vänböcker men mest var de av dagsländekaraktär och glömdes snart bort. Vissa fastnade dock, som den om den lilla blinda flickan som spelade på kam. Eller alla skämt som krävde lite skådespeleri- som "Snälla busschauffören, öppna dörrarna".

Ibland berättar nu mina barn historier som jag brukade dra när jag var liten. Och det är så sant, sexskämten och kiss- och bajsskämten (Bellman: -Allt gott kommer från himlen) är inte alls roliga nu. Men Västmanland (Sala, Sura och Söping) står sig än.