Regel: Ju kortare tid du har varit gift - ju mer firar du
Undantag: Jämna år kanske? Guldbröllop kanske?
I dag för 18 år sedan gifte jag mig. Det känns både som i går och som för en evighet sedan. På sätt ochvis har jag alltid varit gift men på sätt och vis är det fortfarande så klart i minnet, in i minsta detalj: känslan av underkjolens tyll, den varma blåsten som skrämde in alla våra gäster, ryktet om Thore Skogmans närvaro på den andra bröllopsfesten, hur jag var livrädd för pappas tal och mammas hot om tal och barnen som sprang omkring med allt gällare röster i sina fina kläder.
Och så Lasse. Glad och annorlunda i sina kläder.
Och så jag. Finklädd, välsminkad, håret lagt - slöja på plats.
Det var inte i går inser jag när jag ser mig själv i spegeln nu och ser det gråa håret titta fram igen mellan de färgade slingorna.
Och ändå är livet mycket skönare i dag. Så mycket mindre att ta itu med i vårt äktenskap, så mycket större vila i varandras närvaro. och så många barn att bry sig om och engagera sig i. Livet har verkligen förändrat sig de senaste 18 åren.
Men någon fest blev det INTE. Som vanligt. det är nog nackdelen med att gifta sig 8 september.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar