Regel: Antalet skor multipliceras med antalet personer som bor på stället
Undantag: Växande barn multipliceras med 10...
Städgalenskapen breder ut sig...som ensamstående brukade jag inte bara flytta alla möbler, fälla ut alla element, öppna alla fönster - jag bonade dessutom alla golven, både parkett och plastgolv.
Sedan barnen kom har städningen varit nedprioriterad och mest inträffat i samband med stora besök eller jul, annars har jag varit ett steg försent till allt. Tvätten är sorterad när det är dags för nästa jättelass! Det är typ alltid dags att gå ut med maxat antal kassar för sopsortering.
Men nu när barnen är stora känns det som om jag snart är tillbaka i ett mer välorganiserat liv. Nästa stora steg den här veckan är att ta itu med kläd- och skoberget. Jag har tappat räkningen för länge sedan på antalet skor jag köper hem och aldrig används innan jag drar fram dem när barnen vill ha nya. Nå, varför använder du inte dem här? undrar jag varpå barnet tar på, grimaserar illa och svarar: "De är för små". Nu ja!
Så nu ska alla skor med öppningar på fel ställen slängas och alla för små, men aldrig använda, skor ges till second hand. Mitt enda problem är linje tre. För, vad gör man egentligen med obekväma skor? Slänger? Skor som är helt ok? Eller, ger bort? Skor som klämmer? Hm. Vi sorterare har alltid intressanta val att fundera på över en kopp kaffe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar