Generaliseringar och att vara "helt rätt"

Regel: Var tid har sin röst
Undantag: Äkta människor går det alltid att lyssna på

Det finns generaliseringar som får oss att skratta, Norge-historierna till exempel. Vi vet att de är generaliseringar för vem av oss har någonsin träffat en dum norrman? Ändå kan vi skratta åt dem.
Men de generaliseringar jag oftast stöter på i Sverige är istället generaliseringar som rör sig mot diskrimineringshållet. Inom EU får man inte diskriminera någon på grund av ras, kön, sexuell läggning, handikapp, ålder eller etniskt ursprung (det skulle kunna omfatta Norgehistorierna förstås....
Ni har säkert alla sett annonser i tidningen där man söker någon med fart och fläkt som är under 25. Varför?
Eller, vi välkomnar manliga sökande eftersom vår arbetsplats till största delen består av kvinnor. Varför?
Eller, vi välkomnar sökande av annat etniskt ursprung än svenskt. Varför?
Är det verkligen för att man tror att personen ifråga, oavsett andra egenskaper, saknas och måste rekryteras till vilket pris?
Jag blir bekymrad när jag hör folk säga att "du är så helt rätt etniskt" eller "du talar ungdomars språk" - precis som om det är det som gör att andra (som jag) inte räknas.
Jag är bekymrad över det jag ser, helt klart. Folk sorteras in i små lådor. Gammal, för gammal. Ung och fräsch- kul! Men varför, egentligen? För att man har fel ordförråd? För att det finns vattentäta skott mellan generationerna.
Och när jag ser på teve så ser jag att det ibland krävs ett generationsgap, det krävs radikalt skilda förutsättningar, för att nå fram. Som programmen om läraren av den gamla skolan. Eller klass 9A.
Och jag insåg, precis som jag insåg när jag red på vägen av att vara eftertraktad eftersom jag var kvinna i ett mansdominerat yrke och bara 25 år, att en dag är det över. En dag behövs jag inte längre. Inte för att jag har blivit en annan människa utan bara för att de som rekryterar letar efter något annat.
jag tror att människor blir mer och mer värda. Jag tror att det finns ett värde i varje människas röst.
Jag tycker att svenskar ska våga tro att de kan tala, ha gemenskap. Kom ihåg flyktingvågorna till Sverige på 70-talet och 80-talet. Kom ihåg stapplande samtal med flyktingar från en annan kultur och ett annat pråk. Våga tro att du når fram.