Döda poeters sällskap och föräldrar...

Regel: Föräldrar vill kompensera sina barn för det som de gick miste om
Undantag: Föräldrar som aldrig växer upp - de kompenserar sig själva

Jag gick just iväg från Döda poeters sällskap lagom till självmordet. Pappan har just tagit död på sonens drömmar om att bli skådespelare och lovat honom ett tio-årigt fängelse så att sonen ska få de chanser som pappan aldrig fick. I det här fallet handlar det om att bli läkare. Men sonen klarar inte att aldrig få berätta vem han är, att aldrig få utrymme. Det blir det sista pappan gör för den natten tar sonen livet av sig.

Så onödigt. Så sorgligt. Så dumt, eller hur. Rym hemifrån! Slå dig lös! Vägra! Ja det vill jag skrika men det är antagligen för att jag aldrig drabbats av en sådan förälder. Visst ville mamma att jag skulle bli doktor men det var mest en (ofta uttalad) önskan, ingen press att ens välja naturvetenskaplig linje på gymnasiet.

Jag fick bli vad jag ville och klara mig bäst jag kunde för mina föräldrar har nog haft nog med sina egna liv för att orka leva sina barns liv också.

Det har onekligen sina välsignelser.