Konsten att vara god

Regel: Att var snäll och god låter inte speciellt koolt
Undantag: Einhorns bok sålde ju fantastiskt bra

Jag besökte någon form av barngrupp som barn, har glömt var och när och med vem. Där sjöng de en sång:
Åh jag vill lika Daniel (sjöng pojkarna)
Åh jag vill likna Rut (sjöng flickorna)
För Rut hon var så god och sann (fortsatte de)
Och Daniel han var modig han (skrålade pojkarna)
och så kom det igen:
Åh jag vill lika Daniel (sjöng pojkarna)
Åh jag vill likna Rut (sjöng flickorna)

Jag var så arg på den sången för vem ville egentligen likna mesen Rut - när man kunde lika Daniel i lejongropen? Bara för att jag var flicka så var jag dömd till ett liv utan Daniel.

Men när jag läste (eller rättare sagt lyssnade på) Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn så blev jag så uppmuntrad. Jag hade en varm skön känsla i magtrakten efteråt. Det var en sådan aha-upplevelse och det väckte i mig en glädje över att kunna vara god, kunna göra gott - mot folk både som jag känner och inte känner. Hjälpa till att plocka upp maten som ramlat ur kassen exempelvis, eller hålla upp en dörr på skolan.

Det låter inte koolt men visst är det mer koolt att kunna välja det goda i en ond värld? Och Daniel, han valde ju också att vara god och snäll - egentligen.