Det sköna i att få en ny chans

Regel: Dåliga val gör bara mer och mer ont
Undantag: När man kan känna att man kan släppa dem

Apropå gårdagens blogg: jag kanske mest antydde det men visst finns det en chans att börja om, littarturkritiken har till och med en speciell genre för det (New Historicism/Cultural materialism). Känslan av att sudda ut allt på tavlan och börja från början. Igen. Oavsett vad som har sagts och gjorts dessförinnan.

En underbar känsla för den som ofta gör dåliga val. Som isdubbar när man redan är i vaken.

Men det jag skrev om igår var när man själv kommer upp ur vaken, men den man drog ner blir kvar där. Som han som kör rattfull och ensam överlever kraschen. Som busschauffören som för sent inser att bromsarna inte tar och krachar en buss full med skolbarn - och vars fru överlever. man kommer därifrån med livet i behåll men med en skuld att betala.

Den skulden kan man inte gömma eller glömma för den finns där och tär på en, tills man klarar av att konfronteras med sig själv. Se dig i spegeln och erkänn att du behöver hjälp, att du har ställt till det.

Det är aldrig lätt att börja om: ett nytt liv väntar som är okänt, annorlunda. Men på samma gång så skönt! Eller hur?

Att få en ny chans.