Charmen med sport mitt i alltihopa

Regel: Sport kan få en att glömma allt runtomkring
Undantag: När man har svårt att koncentrera sig och sport känns oviktigt

Ishockey-VM, handbolls-final - och mitt i allt en begravning och så mycket sorg att ta itu med. Först kunde jag inte koncentrera mig mer än enstaka minuter vid teven. Jag gick ifrån och grät och jag gick ifrån för att tänka.

Sedan kom alla papper och alla telefonsamtal och alla sammanställningar och alla frågor, frågor, frågor och inga svar. Som Sisyfos slet jag upp stenen mot toppen men den ramlade bara ner, gång på gång. Alla lösningar jag hittade fick veto och det var bara att börja om medan tiden rann iväg. Kanske var det bra, kanske var det dåliga lösningar som kom upp till vattenytan och det var lika bra att de försvann tillbaka ner i djupet.

Och nu, en stund av vila. En tid av frid. Ett kort mellanspel innan själva begravningen och undertecknandet av papper. Och då kan jag titta, i alla fall lite längre stunder. Lagom till att både Tre Kronor och Guif börjar förlora.

Men roligt att se dem kämpa bra. Och roligt att se dem kämpa och roligt att se när motståndarna också kämpar. Vem som vinner är inte lika viktigt för mig just nu, så många förluster att summera gör att jag lägger ribban lågt. Att försöka i alla fall. Att bjuda upp till strid. Att inte ge upp i förtid.

Ett liv är slut. Men striden pågår till sista ordet är sagt.