Kreativ dödtid

Regel: Om du har fullt upp ger du dig aldrig tid att fundera och verkligen förändra
Undantag: När du inte har någonting att göra och lusten att vara kreativ aldrig infinner sig och du bara degar, degar, degar och läser deckare efter deckare.

Jag vet inte om det har med åldern att göra, när jag ser tillbaka tycker jag att jag ägnade stora delar av min tonårstid till att fundera, och likaså när jag var i 20-årsåldern och gjorde karriär. Men, det känns annorlunda nu. Får jag bara ett avbrott från vardagen, ett möte som ställs in, en oväntad ledig dag, till och med kabelfel, så mörker jag hur konstruktivt jag funderar. Det känns och verkar som om jag kommer ut från den där stillheten som en mognare människa, hur stereotypiskt det än kan låta.

Men semester - det är något annat. När värmeböljan infinner sig ligger jag i skuggan och konsumerar deckare. Då krävs det att en god vän kommer på besök och efter tillräckligt antal koppar kaffe börjar i princip samma process - vi växer när vi talar och bollar idéer.

Kort sagt, vänner kan man inte ha för många av - speciellt inte under semestern. Annars skulle jag alldeles dega ihop och uppstå på hösten som fullärd i deckare och inget annat (möjligtvis en smula brunare).

En god vän gav mig en sådan här kick i söndags. Nu kan jag knappt vänta på att det blir höst och full fart igen. men till dess- Rebus, Scarpetta...eller vådan av att gå en kurs i modern kriminallitteratur och läsa enstaka exemplar av seriedeckare...