Svensk sommar är något annorlunda

Regel: Sommaren är något som alla ser fram emot, oavsett nationalitet
Undantag: Svenskar och övriga nordbor skulle jag tro, ser fram emot sommaren för att överleva ännu en vinter...

I fyra år bodde jag i Irland och i fyra år tillbringade jag december med att klippa gräs och rensa ogräs. Någon gång fick jag skrapa bilen (medan grannen mer drastiskt tog "the kettle" med sig ut och hällde kokande vatten över vindrutan) och någon gång kärvade låset. Det var allt. Snöfall var något som folk i bergen hade besvär av, Sallys Gap var avstängt exempelvis men vi fick som mest två minuter snö (vilket kom i morgontidningen...).

Efter första vintern packade vi ner våra overaller för gott, täckbyxorna likaså. Tjocka stövlar ner, men vantar och mössor fick stanna även om de oftast inte användes. Ja, förutom av mig då för jag frös som jag aldrig frusit förut när det var +4 och vinden gick in i märgen. Då låg jag på min elektriska filt och huttrade och drack te och trodde att jag aldrig skulle bli varm igen. Varma sockar var ett måste!

Sedan flyttade vi hem till världens värsta vinter med meterhöga drivor och oräkneliga gånger fast i en snödriva där jag fick skotta och sedan putta och sanda för att komma loss.

Sommar i Irland var annars +18 grader om det var bra, annars ner till +12...men någon gång supervarmt med +28!!!

Men här, här är +18 ingen sommar. Vi sitter där och deppar tills det blir varmt och skönt - dvs över +27. Då är vattnet i sjön över 20 grader varmt och alla badar och ligger i sina hängmattor. Vi plockar blåbär och äter jordgubbstårta och tar ut fyra veckors semester. Och vi hamstrar på sol och värme för att överleva en vinter i Sverige.