Allt kommer i tre

Regel: Först när man själv väntar barn ser man barnvagnar osv
Undantag: Deprimerade människor tror att de är ensamma

Min mamma brukar alltid påpeka när någon har dött att då är någon mer på gång för det kommer alltid minst tre dödsfall på varandra. Typ. Jag tror för min del att det är när det drabbar oss själva som vi uppmärksammar det.

När min pappa dog visade det sig att Johan, en gammal korridorskompis (faktiskt vägg-i-vägg) som jag återknutit kontakten med via Facebook också hade mist sin pappa vid samma tid så vi hade sorg och begravning ungefär samtidigt. När min kompis Helen fick höra om pappas död var hon en kort tid senare på ett längre besök hos sin pappa, som sedan dog.

Men samtidigt vet jag ju att jag har folk omkring mig som mist både en och två föräldrar under tiden men jag har knappt registrerat det. När jag var guide var den en kvinna i gruppen som berättade för mig om hur hon gått i väggen efter att båda föräldrarna dött och hur lång tid det tagit att bara fungera någotsånär normalt efteråt. det berättade hon för mig, en guide i ett annat land, men jag förstod henne då och jag förstår henne nu - för det är just nära kontakter som är svåra. man både vill och inte vill ha nära kontakter. De som snälla och försiktiga säger "Jag finns här om du behöver det" - kommer inte att få chansen att göra gott. De som ringer och vill engagera en, för att dra en ur sorgen, kommer man att undvika att svara ens. Men de som ringer och som inte är rädda för tystnaden - de kommer att få höra sanningen och där kan man få vila.

Och även om jag inte fanns där när det hände, så kan jag finnas där nu. För sorg tar tid och ändrar skepnad.