Det var väl roligt (hurra)

Regel: Ingen snö utan Nej se det snöar
Undantag: När man kör fast är det så lagom klämkäckt...

Varje år, utom våra fyra år i irland där vi klippte gräset så här års, så kommer snön och med snön kommer min bilnoja. Jag är rädd för att köra av vägen, rädd för sladd, rädd för älg, rädd för att köra fast, rädd för att inte se, rädd för att skrapa bilen, rädd för att...

Snön är vit, ljuvlig, rolig för barnen. Den gör det ljusare och lättar upp novembermörkret. MEN, vägarna blir ju inte säkrare direkt. Och det värsta är att en bit av vägen hem är extremt svårforcerad. Backen upp blir tydligen alltid lika hal på grund av närheten till sjön. Så när man banar sin väg uppåt, uppför kulle, så börjar hjulen slira och man resultatet är att man sedan baklänges kör neråt igen (eller snett - mot åkern...).

Då tar man sats på nytt, lite mer gas, lite längre åt kanten, och försöker igen.
Går inte det - vänder jag o kör mot stan.

Till och med min man har sett sig besegrad där - jag fick dra loss honom en gång :) Två gånger om sanningen ska fram men då var det motorstopp andra gången...

En lite dynamit skulle ju ta itu med problemet en gång för alla.
Eller en värsting till bil som hackar sig ner genom islagret.

Det är inte lätt att vara mesig tjej ibland.