Ertappad!

Två veckor in på Facebookfastan inser jag att precis som en uppdämd damm gärna sipprar så kan jag inte låta bli, suget att dela med mig åt någon annan (än uppåt) blir för mycket. Plötsligt uppdaterar jag min LinkedIn-ruta...jag bloggar! jag skriver till och med mejl och sms. Och jag inser att de jag känner som inte har Facebook har verkligen inte sett mycket av mig på sistone. Jag har varit så upptagen av min publik att jag inte sett vilka som sitter där och vilka som inte sitter där. Så den här stilla tiden har haft sina riktiga tankeställare. Vem styr mitt liv? Vem ser jag? Vem missar jag? Hur fördelar jag min tid och mitt intresse?