Självförbrännande läsning

Regel: Ärliga människor delar med sig även av det svåra i livet
Undantag: De som aldrig går offentligt?

Kerstin Thorvall är död. Vem är det? sa min svärfar när jag berättade nyheten. Han var på besök med min svåger för att fira min man (trodde jag...de ville ha hjälp med datorn respektive deklarationen).

Kerstin Thorvall är död, sa jag till min man. Tyvärr körde teven just då en nekrolog över henne som fick honom att växla in på fel spår. Bitter feminist? Jag tror icke!

Jag gav honom då tio minuter om Kerstin Thorvall och han satt tyst och tänkte faktiskt till. Det förtjänar hon. Det mest förbjudna var en bok som verkligen talade till mig, inte för att jag kände igen mig i hennes livsval (boken skildrar hennes eget liv som otrogen fru, dålig mor och otacksamt barn). Det jag kände igen var det kvävande känslan som uppstod när hon inte fick vara sig själv. När hon smög längs med väggen i Kuba på grund av hur en annan person behandlat henne. Kärleken till en pappa som gjorde både henne själv och hennes mamma så illa och som till råga på allt bara dog.

Och männen, som bara inte kunde fylla den där enorma platsen.

För mig var Kerstin Thorvall alltid en skadad fågel som delade med sig av sin smärta, mycket på samma sätt som Jonas Gardell i den klassiska intervjun med Lars Ulvenstam där han första gången presenterades för allmänheten.

Den osminkade ärligheten talar alltid direkt till mig, oavsett vad personen gått igenom och vilka val somn gjorts. Eller annat som den personen producerat. Man måste inte alltid älska allt en person gör, men jag tror på att alltid ställa mig upp och applådera ärlighet och uppriktighet. Vi är inte så ensamma som vi tror.

Svek mot ett barn bär det barnet med sig resten av sitt liv. Det lärde jag mig av Kerstin Thorvall. Men man bär också med sig en större förståelse för utanförskap. Bo Setterlinds dikt om den fula, trasiga fiolen som dyker upp till slut men som det kommer så vacker musik ur, och förståelsen, insikten, om att den fiolen är jag. Det är Kerstin Thorvall.