Frivillig tystnad

En kvinna jag känner har just nu två veckors radiotystnad på grund av en operation. Två veckor med högst "ja" och "nej" - all övrig kommunikation via lappar. Känner bara spontant att det låter så skönt. Bara tystnad. God musik. Ett gäng böcker. En bekväm stol. Gärna en katt eller hund att klappa. Långa promenader i vårsolen (hmmm). Men tystnad kräver ledighet. Jag är alldeles för frisk :)

Facebookfasta

Det är nu åtta dagar sedan jag inledde min Facebookfasta. Fastan hade kommit halvvägs (alltså den kristna perioden som varar fram till påsk och som i många länder firas seriöst) när jag slutade logga in på FB. Det tog inte många timmar inna jag kände mig lättad, som om ett tungt ok lyfts. Varför? Jo plötsligt behövde jag inte tassa på tå och vara orolig för om något jag skrev kunde misstolkas eller användas emot mig. Sedan kom sorgen över allt roligt jag tämnkte, allt jag uppmärksammade, som jag inte kunde dela med mig av. Sedan kom frustrationen. Den nervösa ryckningen i fingret när jag närmade mig FB-appen. Sedan tiden. Så mycket tid. Och sorgen över att inte kunna dela mina vänners vardag - deras sorger och glädjeämnen. Och det var då jag insåg hur lite e-post jag får nuförtiden. Ddt är mest nyhetsbrev och reklam - inte riktiga brev. Brevlådan är ju sedan länge en plats för bruna kuvert. E-postlådan börjar nu bli en reklamlåda. Kvar finns bara FB. Och då tar jag bort FB... Vad återstår. Jag bestämde mig för att allt jag tänkte och upplevde, som jag ville dela med mig av, skulle riktas direkt till Gud. jag skulle ta fastans tre sista veckor och ge Gud insyn i mitt liv. Det låter ju väldigt allvarligt och fromt men för mig är det ett sätt att rensa i en allt mer full hjärna - jag behöver få tillbaka perspektivet på mitt liv. Vart är jag på väg? Vill jag dit? Och nu bloggar jag för att strukturera tankarna. Och delar med mig men denna gång vet jag att jag bara i undantagsfall har någon som läser. Det är jag och Gud.

Tre hör ihop- en ska bort

Mobbning inom familjen -del II

Jag har fått läsare - då och då dyker folk jag inte känner in på min blogg eftersom de sökt efter något som jag taggat. Sist var det två som hittat mitt inlägg om mobbning i familjen. Det är sorgligt men sant att många söker just efter svar på frågan varför? Och försöker leva vidare med detta i bagaget. Jag är glad att det jag skrev ledde någon vidare. Det är ibland viktigast att inse att man inte är ensam. Ändå tror jag på att gå vidare och dra upp ankaret! Det är sant, det kommer alltid att vara en del av min historia och det kommer att färga mitt sätt att se på världen. Men det behöver inte betyda att jag inte har något val. Jag väljer att inkludera - så långt jag orkar. Och jag kämpar mot mobbning när den sticker upp sitt fula tryne. Inte för att jag är oskyldig själv - tyvärr är det lätt att bli likadan. Jag har svårt för knepiga människor som drar uppmärksamheten till sig för umgås man med dem så betyder det att även jag kommer i blickfånget och kommer man i blickfånget är man ett potentiellt offer. Just den positionen jag inte vill ha. Ändå tar jag det där steget fram som försätter mig i blickfånget. Och det är inte alltid populärt. Inte ens alltid värt det. Men jag gör det för att de ska inte få vinna - inte tysta mig.

Julstök. Städa. Minnas.

Regel: När julen kommer in i huset städas det.
Undantag: När garderoberna fylls med det man trots allt inte hann med.

Nästa vecka är det första advent och det betyder att stora städveckan inleds nu. Till på lördag ska fönster och golv vara städade, julsakerna ska vara framme men framförallt ska allt skräp bort. Det krävs rena ytor för att julpyntet ska få plats!!!

I köket ska blomgardinerna ner och något mörkare, rödare, ska upp och skapa stämning. Tajmer efter tajmer ska pluggas in och förbereda för automatiska adventsljusstakar som lyser när man vaknar och när man kommer hem på kvällen. I år hoppas jag även få upp julsjärnan igen så man ser ljuset från stjärnan när man rullar in över kullarna på kvällen.

Men först är det städning.

Och vad var det som fick mig att tänka på städning när jag egentligen bara vill slappa och njuta av en ledig dag? Jo ett mejl med ett erbjudande om att bli städpilot: http://smartsontestpilot.se/vileda/bli-testpilot/

Fast egentligen kan jag tycka att det är rätt vilsamt att städa, om sanningen ska fram. Dra ut spisen och göra rent, plocka ut hyllorna i kylskåpet, trycka ner alla plastkassar i en enda - ja ni vet. Och doften av såpa, ajax och gärna vim :)

Jag kan se framför mig hur fint det ska bli och konstigt nog är det inte adventsbaket jag tänker på utan rena ytor, bortplockat skräp och plats för julen.

Mat och bak är viktigt men eftersom jag växte upp med en maniskt städande mamma så förknippar jag också julen med rolig städ - städ där alla faktiskt ser att det blir så mycket bättre.

Vem tänder du ett ljus för på lördag?

Regel: Alla helgons dag är mest som en vanlig lördag.
Undantag: När det finns någon på en kyrkogård som man saknar.

En bit av mig längtar dit och ser fram emot lördagen som man förr i tiden såg fram emot en träff, en resa, en filmpremiär.
Tänk att man kan längta efter stillhet framför en grav och närvaron av andra människor i samma sits.
En lykta. Ljung.
Mörker där ljusen fladdrar.
Orgeln som spelar från en öppen kyrkan.

Livet är som en gungbräda

Regel: Det finns alltid två val
Undantag: När valet uteblir dör en hjärncell

Min mormor var pigg och positiv och intresserad i 91 år - sedan bröt hon lårbenshalsen, opererades efter att ha varit nedsövd och blev sig aldrig lik. Hon placerades på ett hem där andra bestämde när hon skulle äta, sova och till och med gå på toaletten. Valen togs ifrån henne och hon dog två år innan hon dog.
Jag tänkte på det på jobbet där jag fortfarande jobbar med att komma in i jobbet, förstå begränsningar och möjligheter. Exempelvis finns det rutinen med korrekturläsning. Den som översätter lämnar till den andra för korrekturläsning. Sedan kommer översättningen tllbaka med kommenterar och jag ändrar med detta i åtanke.

Jag har med andra ord ett val - att ändra eller inte ändra.

I dag kom jag på att jag har ett val till, att säga tillnär jag väljer att inte ändr.

Vad lär man sig av? Misstagen säger alla. Jag ser mina misstag i den korrade texten men också alternativ jag inte tänkt på - både bra ... och dåliga. Så nu säger jag till om några saker som korrades felaktigt. Det är nog det svåraste att göra. Jag vill inte verka lättstött. Tvärtom uppskattar jag att någon tar mina texter på allvar.
Är det då viktigt att säga till när något korrats fel?

Klart det är. Man lär sig.. av misstagen.. och får då chansen att välja annorlunda nästa gång.