Visar inlägg med etikett barndomsminne. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barndomsminne. Visa alla inlägg

måndag 22 september 2008

Människor och den fria viljan

Regel: Du gör vad du vill
Undantag: När du gömmer dig bakom dina handlingar

Jag fick anledning att gråta i helgen över de val som människor gör. ja, för mig är alla handlingar val. Jag vet att vissa gömmer sig bakom sina "drifter", sin "barndom" och jag vet inte vad. Men ytterst är man ansvarig varje dag, varje stund. Handlingar är aktiva. Att kalla sig själv passiv är nonsens. Att göra sig själv till ett offer är att frånsäga sig ansvaret.

Jag önskar att människor kunde stå upp och ta sitt ansvar för sina handlingar. Att säga "jag har gjort fel - förlåt" gör det inte ogjort, men det är i alla fall något.

Tänk, inte en politiskt korrekt åsikt, om strafflängden kunde kopplas till ånger. På Irland blev straffen lägre om brottslingen erkände och visade ånger och tvärtom om ingen ånger fanns och personen fortsatte att neka, trots överbevisning om motsatsen.

Men det som verkligen gör skillnad är om ångern leder till omvändelse - om det blir stopp på det.

Saker kan inte göras ogjorda. Men framtiden är inte skriven i sten.

Vi kan förändra framtiden genom dagens handlingar, dagens vägval.

Människa! Ta ditt ansvar!!! Låt gråten tystna.

torsdag 31 juli 2008

Första minnet

Regel: Det första du kommer ihåg är ett minne från cirka tre års ålder
Undantag: När du frågar ett barn vad det kommer ihåg - de kommer inte ihåg något förrän de blir äldre

Mitt första minne är från Kristinehamn. Jag är tre år och har fått en lillasyster. Jag och de andra barnen på gatan står på vår uppfart och tittar ner i vagnen där min lillasyster ligger och gråter. Sedan går vi därifrån. Som jag minns det är en av mina bröder med. Mamma är inomhus.

Visst är det märkligt att jag kommer ihåg det. Det finns ingen bild ifrån det. Ingen annan som kan återberätta det för mig. Ändå finns det där. Solen, Underlaget. Tystnaden. Och minnet av hur vi lämnar henne efter en stund efter att ha stått och stirrat ner på det stora mysteriet som min lillasyster är.

Men när jag frågar mina barn så kommer de inte ihåg något. Bara det som vi har bilder på.