Människor och den fria viljan

Regel: Du gör vad du vill
Undantag: När du gömmer dig bakom dina handlingar

Jag fick anledning att gråta i helgen över de val som människor gör. ja, för mig är alla handlingar val. Jag vet att vissa gömmer sig bakom sina "drifter", sin "barndom" och jag vet inte vad. Men ytterst är man ansvarig varje dag, varje stund. Handlingar är aktiva. Att kalla sig själv passiv är nonsens. Att göra sig själv till ett offer är att frånsäga sig ansvaret.

Jag önskar att människor kunde stå upp och ta sitt ansvar för sina handlingar. Att säga "jag har gjort fel - förlåt" gör det inte ogjort, men det är i alla fall något.

Tänk, inte en politiskt korrekt åsikt, om strafflängden kunde kopplas till ånger. På Irland blev straffen lägre om brottslingen erkände och visade ånger och tvärtom om ingen ånger fanns och personen fortsatte att neka, trots överbevisning om motsatsen.

Men det som verkligen gör skillnad är om ångern leder till omvändelse - om det blir stopp på det.

Saker kan inte göras ogjorda. Men framtiden är inte skriven i sten.

Vi kan förändra framtiden genom dagens handlingar, dagens vägval.

Människa! Ta ditt ansvar!!! Låt gråten tystna.

När bara minnena är kvar

Regel: Man lever som om allt kommer att fortsätta på samma sätt
Undantag: När något oförutsett händer

Igår fick jag ett meddelande från Irland att en god vän till mig hade dött före helgen. Hon var mamma till en pojke i min Kristoffers klass och till en flicka i min Petras klass. Under tiden vi bodde i Irland fick vi se henne få diagnosen börstcancer och sedan behandlas två gånger och sedan jag återvände har jag ibland undrat hur det var med henne.

Nu vet jag. Det känns så sorgligt för barnen är forfarande små. Men det känns också sorgligt för hennes egen skull. Wendy var en stark kvinna på många sätt, effektiv och kärleksfull. Min son skulle säga att hon ordnade de bästa barnkalasen :)

En gång var vi båda föräldrar med på en klassresa och vi satt och pratade under resan. Hon gav mig tips på barnböcker och tack vare henne började jag läsa Artemis Fowl.

Jag saknar henne. Hennes vänner saknar henne. Hennes familj saknar henne. Ord är mycket tomma då. kanske är det därför jag en tid nu har vältrat mig i mitt förflutna, minne från barndomen, musik som får mig att minnas. För - i det förflutna lever de alla. I mina minnen finns de kvar. men, inte bara det. Det Wendy gjorde lever kvar. Det hon sa lever kvar. Hon har förändrat världen bara genom att finnas.

När man kommer i tid...

Regel: Ger du dig av i tid så kommer du i tid
Undantag: Ja, när du är i tid är bussen ju oftast sen medan när du kommer i sista minuten så har den redan gått

I går körde jag till Skavsta för att hämta Karen vid flyget. Och mycket riktigt, regnet var riktigt hemskt, vindrutetorkarna gick på högsta men ändå såg jag knappt vägen. Det var djupa spår på vägen dessutom som snabbt vattenfylldes. Det gjorde att vägen dit tog längre tid än väntat, dessutom missade jag (igen!!!) genvägen till Skavsta och fick ta vägen över Nyköping. MEN, eftersom jag tagit till en halvtimme så kom jag ändå i tid, tio minuter innan planet skulle landa.

Och då, naturligtvis, var planet 50 minuter försenat :)

Som jag fick lära mig som journalist. Rätt plats. Rätt tid. Fel klädd.

Men så landade Karen, vi kunde åka hem. Flickorna pladdrade oupphörligt i bilen på vägen hem. Regnet kom och gick.

Huvudsaken är att inte komma för sent, jagf föddes tre veckor för sent vilket jag fått höra större delen av mitt liv. Denna långa väntan blev ännu längre för min mamma men inte tillräckligt lång för min mormor som skulle fylla 50 den 25:e...och trodde jag skulle bli hennes födelsedagspresent. Jag föddes den 22 och gjorde båda besvikna!

Men, irländska flaggan ärhissad. Karen är här och allt är väl.